Hopparknä, bakgrund och behandling

Då var det dags för ett idrottsämne igen. Inlägget kommer att handla om smärta i knäskålssenan – till vardags känt som Hopparknä, men rätta medicinska termen är Patella Tendinopati.

Bakgrundsinfo om skadan; 

Hopparknä är en vanlig åkomma i framför allt volleyboll, men även i basketboll. Anledningen (etiologin) är ännu inte tillräcklig kartlagd så man är inte helt säker på anledningen till skadan. Tidigare studier har kartlagt riskfaktorer som bland hopphöjd, rörlighet, ålder, kön, mycket matchexponering och en stor mängd hopp.

Under föregående år gjorde jag en litteraturstudie som var del av en kurs i idrottsmedicin, syftet med litteraturstudien var att presentera senaste evidensen inom biomekaniska riskfaktorer för utvecklandet av hopparknä. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av resultatet.

Vad är biomekaniska riskfaktorer då? 

Biomekanik är läran om en så enkel sak som hur två ledytor rör sig i förhållande till varandra, och så komplext som hur kroppen används i helhet, och vilka krafter den utsätts för. Biomekaniska riskfaktorer handlar då om felaktiga rörelser i lederna som kan leda till skada.

Kunskap att dela med mig av;

Jag gjorde en sökning på ny forskning som behandlar ämnet hopp- och landningsteknik där man med avancerad analys kan beräkna krafterna på de olika lederna, senor, vinklar i fötter, knän, höfter och rygg. Det var väldigt intressant läsning, om än lite tungt att sätta sig in i ämnet till en början. Det handlar också om att analysera hur studien är genomförd, om metoden är pålitlig och om statistiken är rätt använd. När man läser forskningsartiklar MÅSTE man förstå denna typ av analys, för det finns en hel del studier som visar otroliga och intressanta resultat, men de är tyvärr inte pålitliga.

I de studier jag läste fann jag att flera använde analys av ett 2-bens nedhopp som underlag för resultatet. Många tänker; ja, varför inte? Det är ju landningen de ville titta på. Jo, men krafterna och nedslaget är ju helt olika beroende på hur upphoppet är utfört, och det är väldigt sällan idrottare landar efter ett upphopp med kraften riktad rakt ner. Så dessa studier blir tyvärr inte helt pålitliga, eftersom hoppet inte är specifikt för idrotten, och jag fick välja bort en hel del studier.

Idrottarna som användes till forskningen var blandad, men ffa volleybollspelare samt basketbollspelare. Man jämförde idrottare som aldrig haft problem med hopparknä, spelare som tidigare haft hopparknä, spelare som lider av hopparknä under testningen, och oftast en kontroll grupp utan knäbesvär eller knäskada.

Jag fann en hel del intressanta resultat, och det handlar inte bara om landningen, utan även om upphoppet, och lite annat…

Resultatet visar att;

  • rörligheten i fotleden i dorsalextension (dvs förmågan att kunna skjuta fram knäet över foten) är viktig,
  • men även ökad hastighet av att böja ryggen/bålen framåt i landning,
  • ökad hastighet av belastning för främre lårmuskeln i inbromsningen i countermovement fas (dvs om du tar sats och tar ett steg eller litet hopp före ett högt upphopp så är det en liten inbromsningsfas från satsen innan du gör upphoppet),
  • knäledens vinkel och mindre rörelseutslag i plantarflexion (hur spetsig foten är i landningen; detta avgör hur mkt kraft fotleden bromsar in) vid initial golv-fotkontakt i landningen,
  • rörlighet i främre lårmuskeln, stram muskel innebar större risk,
  • fötternas anatomiska position i belastat läge, neutralposition på fötterna innebar mindre risk för hopparknä.

Konklusion: Flera biomekaniska variabler i landningsteknik och ledrörlighet i fotled och fotställning påverkar belastningen på patellasenan och predisponerar för hopparknä. Så, för att undvika problemet, jobba på att undvika alla dessa riskfaktorer. Träna hopp- och landningsteknik, jobba på rörligheten i fotleder och bibehåll elasticiteten i muskulaturen. Som vanligt finns det inga genvägar!

Video: Se film här.

Landning med flekterad fot jmft med mindre utslag (kolla fotlederna i videon)

Bålflexionshastighet i landning

Kort snabb landning

Countermovement fasen, stop-jump.

Kom ihåg att när studierna gjordes använder man avancerad teknik för att kunna följa rörelserna i hoppen och landningarna och exakt mäta vinklar, dvs det är inte lätt att se med ögat, men jag har gjort mitt bästa för att tydliggöra med videon.

Med förhoppning om nyttig info,
Shirin

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: