Skidresan

Det här inlägget blir lite mer personligt än vanligt. Jag ska dela med mig av mina erfarenheter som nybörjarskidåkare.

planet

Vinterns skidresa var den andra vinterresan jag gör i mitt liv. Min första skidresa var för 3 år sedan till Zams i Österrike. Samtliga i resegruppen har åkt skidor förut, men för mig var det första gången jag stod på ett par riktiga skidor i en riktig backe. Jag förtydligar vad jag menar med riktigt:, när jag var 6-8 år gammal så åkte jag faktiskt nerför någon kulle i Skåne med ett par miniskidor. Det är inte riktigt samma sak som att åka skidor på riktigt…

Så, Zams 3 år sedan. Jag är då 32 år gammal och ger mig sjutton på att jag ska lära mig denna färdighet och ta mig nedför backarna på ett par skidor utan att slå ihjäl mig. Min petiga personlighet kräver att jag tar privatlektioner 3 dgr för att få känna att jag lär mig rätt rörelsemönster från början. Med stort tålamod från mina vänner under veckan och framförallt även ett specifikt tonårsbarn så åker jag alltid med sällskap så jag slipper oroa mig för att försvinna utan att få hjälp. Efter 5 dagars skidåkning tar jag mig nerför blå och röda backar på ett säkert och stabilt sätt (har ännu inte hittat gröna backar i Alperna).

Inför årets skidresa var jag återigen nervös eftersom det gått så lång tid sedan förra resan. Därmed var jag tvungen att värma upp 2h i Dubai. Ja! I Emirates Mall i Dubai åkte min bror och jag skidor och fick möjlighet att känna in rörelserna igen. Jag kände mig lugnad.

Juldagen bär det iväg. Vi landar i Torino och kör upp i de vackra bergen kring Aosta dalen och finner vår lägenhet i bergstrakten kring Champoluc. Vi hyr boendet av min goa vän Henrik Hultberg på Sherpa Pra Sec och därifrån börjar det veckolånga äventyret att ta sig runt i det stora och häftiga Monte Rosa området. Liftsystemet är stort och man kan ta sig runt till många olika delar av bergskedjan och ner till olika byar. Backarna då: ja, det var ganska svåra röda backar direkt. Och jag var inte den enda i gruppen som behövde en lugn start…

Dag 1: Överlever och börjar komma in i en form av skidåkning. Det gick lite trögt eftersom det var så utmanande backar direkt.

Dag 2: Får instruktioner av Henrik om att tänka på vertikalarbetet i vändningarna och undvika hålla händerna så hårt knutna framåt hela tiden. Går avsevärt bättre, lyckas faktiskt vända som jag vill och när jag tänkt vända. Vertikalarbete väldigt viktigt!

Dag 3: Åker på, äntligen! Nu är det inte bara rädsla och adrenalinkick, nu är det gött och skönt att åka på oxå. Naturligtvis inte lika snabbt som alla andra, men ändå gött…

Dag 4: Fortsätter åka på, går riktigt bra fram tills 1 timme innan lunch. Blir påkörd av en brittisk tonåring som åker snabbare än vad han klarar och tappar kontrollen, trillar och glider in i mig i hög hastighet. Jag flyger upp i luften och landar på vänster hand och höft. Eftersom jag inte får någon förvarning så hinner jag inte släppa staven utan faller ner på en hand där tummen vrids bakåt/utåt. Jag känner direkt att detta inte är bra, något blev skadat. Tar oss till en lunchrestaurang där jag får en liten linda och lindar ihop handen och tummen, så att jag kan åka hemåt. Sväljer förresten en Voltaren så att det slutar dunka i tummen. Här finns det nu delade meningar, och normalt sett skulle jag undvika ta NSAID i den akuta fasen. Men! Förstå att det kräver så stort fokus för mig att åka säkert och bra nedför dessa röda backar och vissa är riktigt tuffa dessutom. Det fokuset försvann när tummen dunkade av smärta och därför var det bara att acceptera vad som krävdes.

Dag 5: Tummen lite lugnare. Tejpar ihop den och åker en sista dag. Går ganska bra trots att jag får kämpa för att klara av att hålla i staven. Utöver det är vänster höften riktigt öm och stel. Men jag måste ju bara njuta av en dag till uppe i bergen!

Dag 6: Slappar i spaet!!

Väl hemma i Sverige har jag turen att råka på en handkirurg på en basketmatch, och frågar honom om råd angående tummen (för vid det laget hade jag naturligtvis intalat mig själv att det nog inte var så farligt ändå). Lyckligtvis tog han skadan på allvar och undersökte den noggrant. Resultat: Operation inom 1 v. Skada: skidåkartumme, vilket innebär en slitskada på ett av sidoligamenten av tummens knogled. (Om du vill läsa mer om detta klicka här.) Nu väntar två veckors tålamodsprövning med det här stora förbandet och gipsningen, därefter fyra veckor med ortos, och först därefter får jag belasta tummen igen. 

Lärdomar:

  • Det går absolut att lära sig åka skidor i vuxen ålder och att kunna njuta av det (inte bara njuta av adrenalinkicken på grund av skräck).
  • Jag kan lite på min egen förmåga att analysera backar och åka säkert, däremot kan jag inte lita på att andra gör detsamma.
  • Man kan inte åka och titta bakåt hela tiden för att undvika andras misstag, inte heller kommer jag någonsin att få ögon i nacken – måste hitta en annan lösning.
  • Lösning: Åk inte skidor när alla andra turister ska åka skidor!

IMG_7421 Jo, jag tänker så här. De som bor uppe i bergen kan ju bergen och har koll på sin skidåkning, så jag ska planera resan så att jag kan åka skidor samtidigt som de. Fortsättningsvis ska jag undvika högsäsong och storhelger när alla andra turister (som inte har koll på sin förmåga att åka) också ska åka.


Ett varningens ord; åk inte snabbare än du kan kontrollera, skidskador är vanliga tyvärr, och många mycket värre än min tumme… Åk säkert, både för dig och de andra i backen… Hade den unge killen läst min blogg kanske han inte hade åkt på mig 😦

Jag längtar tillbaka till Champoluc och bergen, det var ett otroligt vackert område med trevliga människor, gemytligt och mysigt, och fantastiskt god mat! Tack Henrik för bästa restaurang tipsen. Men på grund av min tumme blir det ingen mer skidåkning denna vinter.

utsikt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: