Akuta skador och ovälkomna förändringar

Det var svårt att välja rubrik till det här inlägget, för det var svårt att välja vinkel på texten. Vad ur den här situationen vill jag egentligen belysa?

Händelse: cyklade omkull i helgen på grund av ouppmärksamhet och det kunde gått väldigt illa för jag föll mot en trottoarkant. Men jag vill tro att mina skador är så lindriga som de är pga smidighet och förmågan att falla graciöst 😉

Den första punkten jag vill ta upp är människors omtänksamhet när någon så uppenbart gjort sig illa. Tre människor stannade med mig och pratade med mig tills jag fått ordning på hur jag mådde, fick mig och cykeln ur vägen, och lämnade mig först när jag uppenbart såg OK ut och klarade av att ta mig hem på ett säkert haltande sätt (hade bara lyckats ta mig 5 min hemifrån…). Jag hoppas att de förstod att jag tackade dem innerligt och djupt.
Djup tacksamhet känner jag också för de som hjälpte mig dagarna efter för att klara min agenda, det känns tryggt att veta att ni finns.

Nästa del handlar om akuten och skadorna. Jag insåg ju någon dag senare att det nog behövdes en koll av skadorna när min vänstra armbåge inte ville fungera, och min enastående sjukgymnast vän Henrik Nilsson vid en försiktig koll misstänkte skada i armbågen på ett av underarmens skelett. Jag kommer in till akuten och blir inskriven, men får därefter vänta drygt 7 timmar på att träffa ortopeden. Jag skickas till röntgen, och mycket riktigt, en liten fraktur in mot leden på benet som heter Radius. Dock är frakturen helt stabil och jag slipper gips, men måste iaktta försiktighet. Långfingret på höger hand som hade gått ur led hade i alla fall ingen skelettskada. I skrivande stund har jag alltså en vänster arm som jag inte kan röra fritt och som inte klarar någon som helst belastning, och en höger hand med viss nedsatt funktion. Det tar lång tid att skriva idag…

Jag kommer ut från akuten med lättnad över att slippa gipset totalt 12 timmar senare. Det var tufft för oss patienter som alla var skadade och hade smärta att sitta och vänta alla dessa timmar förstås, men jag måste ändå ge personalen på akuten en eloge; när det klagades visade de bara empati och tålamod. Jag möttes i alla fall aldrig av frustration eller irritation från deras sida, bara av professionalism. Det kan inte ha varit lätt att klara ortopedakuten denna helg med enbart en ortoped….

Den tredje delen av inlägget var min egen reaktion på situationen. Den gångna helgen skulle en flytt av arbete äga rum på grund av lokalbyte, en överraskningsfest för min bror och ett bröllop. Efter helgen börjar mina två veckor av patientfrihet där jag skulle fokusera min energi på att ställa iordning nya lokalen, bearbeta samarbetspartners och hitta sätt att visa att vi finns på F&S nu så att patienter kan hitta dit. I och med skadorna så falerar planerna ganska rejält. Under två dagar lyckades jag bearbeta alla känslor som dök upp: Oro att inte kunna arbeta om 2 v som planerat, irritation att allting tar sån fruktansvärd tid (det är nästintill omöjligt att rengöra sig ordentligt – framför allt att tvätta håret), trötthet av den pågående läkningsprocessen och värken, frustration och sorg över att återigen påminnas om hur skör jag är och hur lite som kan ställa mitt liv och mitt arbete på ända eftersom mina händer är otroligt viktiga i mitt arbete (för bara några månader sedan opererades min vänstra tumme och det tog 6 veckor innan jag kunde använda vänsterhanden som vanligt). Ilska över jag inte får som jag vill här i livet, känslan av hopplöshet och maktlöshet över att inte kunna påverka eller lösa problemet på en gång.

MEN, när jag äntligen tagit mig igenom alla dessa faser, och fått det lugnande beskedet om skadans ändå ringa storlek, så kunde jag börja tänka framåt igen. Nu kan jag börja ta tillvara på den tid jag har framför mig, och acceptera att när jag börjar med patienter igen om två veckor, så kommer rummet se ut som det gör och får fixas senare, och funktionen i armen kommer att hindra mig i vissa situationer, men det tar jag mig runt, för det har jag gjort förr…

Ibland måste man acceptera en ovälkommen förändring, innan det går att hitta ny energi för att planera om eller se lösningar utifrån den nya situationen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: